Okej, nu ska jag berätta sanningen för er. Ni som inte har barn tror oftast att det är en dans på rosor att få en liten bebis. Jag vet, de är så himla söta... när de sover. Det är inte många som verkligen berättar hur de första dygnen med en liten nyfödd egentligen är.
Första dygnen känner man sig som en trasdocka eller som en urvriden disktrasa. Sömn, vad är det? Bebisen vaknar med ca två timmars mellanrum och ska amma, byta blöja eller kräkas. Det finns ingen suck i himlen att du ska få sova en hel natt i början. Det är bara att glömma.
Sedan har vi det här med amningen. Amningen var förjävlig i början. Varje gång bebisen skulle snutta tutte kändes det som om någon skär i dina bröstvårtor med knivar. Bebisen ska amma 8ggr per dygn i början så det är bara att bita ihop. Jag grät tillochmed för att det var så smärtsamt. "Det är som ett par nya skor som ska gås in" fick jag rådet av en barnmorska... Jahopp, skitkul, verkligen. Det finns dock hjälp! Amningsnapp is tha shizzle! Tyvärr så får man råd från höger och vänster om ditten och datten och alla säger olika. Man blir helt förvirrad av allas råd. Det som funkar för en person behöver inte nödvändigtvis funka för en annan. Barnet går också ner i vikt i början vilket oroar en eftersom mjölken inte hunnit rinna till. Så det går man och tänker på hela tiden; "Får han i sig tillräckligt?"
Sedan samtidigt som man ska ta hand om barnet har man så in i helvete ont efter förlossningen att man knappt kan gå ordentligt. Det är först nu, ca tre veckor efter, som jag överhuvudtaget kan sitta normalt på en stol. (Dock måste jag påpeka att jag fortfarande har ont.)
Snacka också om humörsvängningar! Ena stunden är man glad, andra ledsen, ena upprymd, andra helt förstörd etc... Har aldrig haft så många känslor på en och samma gång...
Sååå... nu vet ni hur jobbigt det verkligen är i början. Men trots allt detta är det värt allt som är smärtsamt, för jag har fått världens finaste lilla son som mår hur bra somhelst. Ångrar ingenting! Nu är allt självklart lättare! Han är det finaste som finns och det är underbart att vara en liten familj. Nu har det ändå gått snart tre veckor sedan han kom och det är lika mysigt och roligt varje dag. Det är så himla skönt att Johan är hemma såpass mycket som han är. Jag saknar honom varje gång han jobbar natt och kunde inte önska mig en bättre pappa till mitt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar