Vet ni vad jag är trött på? Mellanmjölksverige. Jag känner typ inte att jag passar in här.. har förresten aldrig gjort det. Är väldigt öppen som person och pratar om det mesta, gillar att synas och höras. Det är sånt som sticker i ögonen på folk här. Varför? Svenska avundsjukan? Ingen kan glädjas åt nån annan här utan här ska det minsann tävlas om allt.. vem som är den bästa föräldern, vem som har mest perfekt hem, vem som lagar den bästa maten och så vidare. Eller det är iallafall vad folk tror om en sån som mig kan jag tänka mig. Men vet ni vad? Så är inte fallet. Jag tycker det är skitkul att inspirera andra med min bakning, mina sminkningar, min inredning osv. Det är mina intressen. Jag gör det inte för att få likes eller fina kommentarer men det är ju såklart ett plus, man blir ju glad! Skiter fullständigt i om nån tycker att jag skryter. Då vill jag ändå inte umgås med den personen? Ibland undrar man också varför man är så jävla intressant att prata om? Hört på byn lite rykten som liksom inte stämmer. Så jävla intressant man kan vara...
På sociala medier ser man folk som hela tiden kommenterar negativt speciellt om tjejer. Hur de ser ut, vad de gör eller inte gör osv. Folk har liksom en så himla stark vilja att behöva tycka så mkt om saker hela tiden. Vet ni vad jag tycker? Jag tycker synd om de som behöver trycka ner andra för att själva må bra. Ni behöver hjälp.
Så därför är det så skönt att man har äkta vänner. Träffade underbara Hanna häromdagen som peppade mig och inspirerade mig till mkt. Så tacksam att hon är min vän. Kommer hålla hårt i dig ska du veta! ♡
Nu har jag skrivit färdigt och gjort mig av med en del av mina aggrogravidhormoner. Haha. Men blä för er som inte kan sätta sig in i andras situationer och känna empati och sympati.
Ni kan dra nåt gammalt över er!
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar