Nu är hon äntligen här. Började med förvärkar igår på morgonen som eskalerade och blev intensiva runt kl 18. Ringde in till förlossningen vid 19 och då bad de oss att komma in. Leon fick lämnas hos faster Andrea. Kom in och undersöktes och var öppen hela 7 cm. Jag fick en chock! Trodde jag verkligen inte. Epiduralen förbereddes och jag fokuserade på andningen. Fick sedan min EDA och kunde slappna av och tanka på med energi. Värkarna glesades ut och blev kortare, vilket är väntat när man får epidural, så då tog vi hål på fosterhinnorna och då tog det fart igen. Den här gången kände jag verkligen hur kroppen bara ville ha ut barnet, det gjorde jag inte sist. Det gjorde fasansfullt ont och jag skrek högt att jag trodde att jag skulle dö, haha. Fy vad hemskt det var. Sedan så krystade jag på och ut kom vår fina lilla dotter. Hon föddes 00.16 vägde 3615g och är 51 cm lång, ett söndagsbarn precis som Leon.
Jag kunde inte mått bättre, vilken skillnad jämfört med min första förlossning.
Jag känner mig som en powerwoman och är så lycklig för vår lilla nya familjemedlem. Tänk först var det bara jag och Johan, nu är vi fyra.
Imorgon ska vi hem och träffa storebror och det ska bli så roligt att se hur han reagerar.
Kram på er och tack för alla lyckönskningar. Nu ska vi mysa vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar